I augusti 2005 började ett litet frö att gro inne i min mage. Visste inte det då men det som växte där inne i 9 månader plus 10 dagar var den vackraste lilla blomma jag någonsin sett ♡
Nu är hon tolv år min, lilla Fleur, och hon är i full blom. Snart växer hon om mig! Försöker nära henne inte bara med god mat utan även med all kunskap jag kan som mamma om livet i stort, om vänskap och relationer, om rimliga målsättningar och om att det är bra med lite ambitioner.
I höst bytte hon från kommunal skola till en privat. Det ställer nya krav på henne och på oss föräldrar. På henne ligger ansvaret att själv planera sina mål och att styra sin skolgång för att nå dem. På oss föräldrar ligger det att aktivt stötta henne för att ha motivationen att klara av skolgången på ett smart sätt och nå de långsiktiga målen inför gymnasievalet. Så här långt trivs hon med upplägget och vi har dagligen en liten avstämning vid middagsbordet där hon får uppdatera mig om sin dag. Det är riktigt roligt att höra hennes entusiasm och glädje över allt nytt som hon upplever nu 🙂
En nyhet är att hon börjar läsa spanska. Tänkte jag ska försöka hänga med, läste spanska på gymnasiet ett år och har ganska mycket av språket kvar i mig även om det var länge sedan.
Svårt ibland att förstå att hon inte längre är ett litet barn utan snart en tonårstjej på väg mot framtiden. Pratade med Favvokillen om att det är nu den viktiga delen av föräldraskapet börjar. Tidigare har vi proppat våra ungar fulla med nyttigheter som tagit dem upp mot tonåren. Nu ska vi hjälpa dem att växa vidare. Vi behöver guida och se till att de har bästa möjliga förutsättningar att bli dem de vill vara. Vi behöver knuffa dem i rätt riktning så att de hamnar i bra umgängen. Vi behöver ingjuta dem med mod, styrka och hjälpa dem att stå emot grupptryck som kan skada dem själva och/eller andra. Vi behöver stärka deras självförtroende så att de vågar tro på sig själva och gå sin egen väg i livet.
Vi började vårat viktiga uppdrag den dag våra små såg dagens ljus och nu ska vi bara fortsätta. Hur motigt, enerverande eller jobbigt det kan komma att bli ♡
Minns själv hur stor jag tyckte jag var i min dotters ålder. Gjorde säkert allt tvärtemot mina föräldrars önskemål. Och jag var ganska skoltrött och medelmåttig från högstadiet och upp genom gymnasiet. Först på Högskolan hittade jag rätt motivation och den har tagit mig långt. Ja, det har gått bra för mig 🙂
Mina föräldrar har alltid stått på min sida och stöttat, hjälpt och knuffat mig framåt. Minns min mamma sagt från det jag var liten: Du kan göra precis vad du vill i livet, bara du bestämmer dig för det. Finns inget du inte kan eller inte borde prova. Öva, öva och öva. Prova igen om det inte gick bra första gången. Våga prova så kommer du dit du vill om du vill det tillräckligt mycket. Och det kommer jag också att uppmuntra mitt lilla hjärta att göra.
Att byta skola innebär nya vänner och nya situationer att hantera. Hoppas min Lilla Fleur kommer fortsätta vara lika öppen och transparent mot mig. Just nu är det nämligen en ren fröjd att vara hennes bästa vän, som hon säger, och mamma i en och samma person ♡
Kram Fru Didriksson ♡
Looking for Mr Didriksson 