Lilla Fröken Nyfiken ♡

img_como_usar_la_cera_para_el_pelo_45886_orig

Lilla fröken nyfiken kunde inte hålla sig borta! Hon ville bara kolla om det fanns någon man där i detjtingvärlden som var intressant. Och det gjorde det så klart. Tre stycken för att vara exakt!

Har chattat med två av dem och har en dejt nästa vecka. Kaffe. Bara för att det är trevligt. Han bor utanför sökradien. Den på ca 1000 meter! Den andra bor närmre. Förutom att han är jättesöt så verkar han vara en trevlig prick också. Blir det en fråga om kaffe med honom kommer jag tacka ja.

Den tredje har jag inte haft kontakt med. Ännu 😊 Men jag hoppas att vi kommer att ha det snart ♡ Han bor också i närheten och jag vet faktiskt lite sen innan vem han är … Gick emot min egen policy och skrev till honom igår kväll. Inget svar än men jag håller tummarna för att han svarar. Han är inte min vanliga typ men det vore kanske roligt att prova något nytt 😊

Mina väninnor som var här igår kikade igenom förslagen som kom upp på sidan. För att vara på en dejtingsida och finna en ny kärlek så är det otroligt många av männen som inte har speciellt lockande profiler. Fisk, öl och motorcyklar. Eller svettiga träningskläder på gym eller efter nåt ultramaraton. Inte supersexigt precis… Det är väl kvinnor de vill attrahera och inte tuppa upp sig för andra män 😉

De här tre hade dock fina bilder och bra profiltexter. Det tycker jag är jätteviktigt. Filurade lite över min egen text och den blev bra tycker jag. Bildmässigt har jag inte något att skämmas för heller… Tre bra bilder som ser ut precis som mig 😊 Har snävat till sökområdet och åldersspann för att undvika att hamna i ”min mans” (f.d!) kortlek om han också är på swipehumör. Vill inte bli sedd av honom där (eller nån annanstans heller för den delen).

Om det inte klickar med nån av de här tre männen så kommer jag radera min profil. Har ju så mycket annat roligt på gång just nu så egentligen är timingen helt fel för att ge mig ut i den här snåriga dejtingdjungeln igen 🙂 Och handen på hjärtat känns det som att det borde gå nåt litet tag till så att det senaste årets känslor hinner rinna helt av mig så att jag kan starta om med ett helt och öppet hjärta. Är skyldig mig själv det men också nästa man som korsar min väg.

Kram Fru Didriksson ♡

 

 

 

 

 

Annonser

Vad har hänt min vän?

images

När jag kom till mitt första mammagruppsmöte med lilla Fleur krockade jag med en annan mamma som bar på sin lilla bebis. Det visade sig vara en tjej som jag pluggat med för många år sedan. Så himla lustigt!

Vi var inte i samma mammagrupp men våra små gullungar började på dagis ihop när de var i ettårsåldern och man kan väl säga att de fann varandra direkt!

Lilla Fleur började på nytt dagis närmare där vi bodde när hon var tre år men tjejerna har fortsatt vara jättenära vänner. Och trots olika skolor är dem det fortfarande. De har firat sina födelsedagar ihop ett par gånger, de har gått på ballet och andra danskurser tillsammans, varit på resor ihop med oss föräldrar och de sover över hos varandra titt som tätt.

Deras vänskap gjorde att vi mammor började träffas ihop med barnen. Och när papporna också fann varandra slutade det med att vi umgicks regelbundet med våra familjer.

Vi tyckte väldigt mycket om hela familjen men strax innan vi gick skilda vägar märkte vi att det var nåt som inte stod rätt till hos det andra paret. Det var små skiftningar i tonen de hade mot varandra och hur de tillslut uppträdde när vi sågs som var svåra att sätta fingret på men som vi pratade endel om efter vi hade setts. Våran sista sommar tillsammans träffades vi en kväll och då var det väldigt uppenbart att något var fel. Förklaringen kom först efter jul samma år då hon plötsligt en dag lämnade honom och flyttade in på okänd adress. Det dröjde dock ett par månader innan vi fick kännedom om detta då vi ju själva hade våran svåra tid i livet och hade dragit oss undan för att kunna genomföra separationen på ett bra sätt.

På våren 2015 kontaktade hon mig och berättade att hon levt under stor press de senaste åren och hon hade bara fått nog en dag. Hon hade hyrt en lägenhet och flyttat dit. Han tog detta väldigt hårt och deras separation blev av det tuffare slaget.

Hon hade sitt livs kamp för sig själv under en lång tid. Det tog en hel höst och en halv vinter tills vi hördes igen. Hon var otroligt medtagen. Sakta men säkert tog hon sig framåt. Vi hade riktigt bra kontakt igen sommaren 2016. Då började hon berätta om sin resa. Den var mörk i början men ljusnade på slutet.

Ett par månader senare föll hon igen. Hon försvann helt ur allas våra liv. Svarade inte när vänner och familj sökte kontakt. Vi hörde allvarliga rykten som vi inte då fick bekräftade. Jag var verkligen jätteorolig. Pratade mycket med ”min man” som läst psykologi och beteendevetenskap för jag ville förstå vad som pågick.

Plötsigt en vacker vårdag ringde hon och undrade om vi kunde ses. Steg för steg och bit för bit började hon berätta igen om vad som hänt. Vill inte skriva om det här av respekt. Men jag fanns där för henne och lyssnade, stöttade och bara var hennes vän.

Vi umgicks som vanligt med och utan våra tjejer. Gjorde till och med upp lite planer för den här sommaren under våren. Hon kämpade och ville tillbaka men precis när jag trodde hon var framme vid målsnöret den här gången snubblade hon igen.

Började med en träff där vi skulle ses med våra tjejer och ha en rolig dag tillsammans. Dagarna innan bokade vi in att samåka. Dagen innan kom ett meddelande om att hon inte ville samåka längre. Varken mer eller mindre. Hon la på när jag rinde och svarade inte på meddelandena jag skickade. Vi tog oss fram till mötesplatsen på egen hand. De kom aldrig.

Lilla Fleur blev jätteledsen. Tjejerna hade ju ringt och pratat ihop sig dagen innan och de var jättetaggade inför dagen D. Ringde och messade henne på kvällen men fick inget svar. På kvällen visade det sig att lilla Fleurs pappa sett dem på en badstrand i närheten… Då blev jag riktigt arg faktiskt och det lät jag henne veta i ett nytt meddelande. Svaret uteblev.

Det började närma sig en annan aktivitet som vi betalat dyrt för. Sökte henne förbrilt men fick åtet ingen kontakt. I ett meddelande undrade jag hur hon mådde och skrev att jag var jätteorolig för henne. Fick svar flera dagar senare där hon inte tyckte alls att det kändes som att jag brydde mig.

Ringde flera gånger efter det men fick luren pålagd i örat flera gånger så tillslut gav jag upp. Precis innan jag skulle åka messade jag igen. Fick till svar att ”Precis som du missar jag också samtal och sms. Kommer inte idag. Orkar inte.”.

Ringde några dagar senare och pratade in på telefonsvarare att jag saknade henne och att jag önskade komma i kontakt. Då hade det gått ett par veckor. Nu ett par månader senare – fortfarande inget svar.

Kan ju inte med säkerhet säga att det är depressionen som ligger bakom detta men jag har mina misstankar. Och jag känner ledsamhet över det även om hon inte tror mig. Det är min vän, hur skulle jag inte kunna bry mig?

Är i alla fall jätteglad att tjejerna har sin vänskap kvar för de ses lika ofta som innan. Vet att lilla Fleurs pappa pratar ibland med den andra pappan men han är av naturliga skäl fåordig till oss om det han vet. Men han verkar mycket orolig. Och lilla Fleur tror att hennes vän bor mer hos pappan just nu.

Hoppas att min fina väninna får stöd av människor som är proffs på att hjälpa den här gången också. Sist flyttade hennes mamma in i några månader och det gjorde underverk. Ens mamma är ju alltid mamma oavsett hur stor eller liten man är ♡

Och en vän finns i vått och torrt. Kommer ta emot med en öppen famn den dagen hon är redo.

Fru Didriksson ♡

 

Bästa väninnorna ♡

fotolia-74946272-subscription-monthly-m-wd-pt-49014

Gammal kärlek rostar aldrig helt sägs det. Och det gör inte gammal äkta vänskap heller! Men den behöver underhållas och därför ser jag med glädje fram emot att träffa mina väninnor på fredag ♡

Den ena av dem har funnits i mitt liv sedan första skoldagen. Det betyder att vi känt varandra i över 35 år. Min andra väninna lärde vi känna i gymnasiet i början av 90-talet så där är vi uppe i snart 30 ♡

Vi har gått igenom så mycket de här åren. Och vi har verkligen stöttat varandra igenom allt vad livet har utmanat oss med.

Relationer har kommit och gått. Vi har gift oss och skilt oss. Vi har glädjts över varandras graviditeter och sörjt när de av olika skäl misslyckats. Vi har stöttat upp när livet krisat sig. De sista åren har vi tvingats sörja två av våra föräldrars bortgång.

De är vännerna med en vänskap som jag vet alltid finns där när jag behöver den som mest. Men de är samtidigt dem som jag just nu ser minst av rent fysiskt. Men på fredag då jäklar är det dags!

Love you girls ♡

Fru Didriksson

Ooops. Igen.

d5cdb2e481999677e689091ea4b91c61

Förra året fick jag ett jättefint meddelande från en av papporna i lilla Fleurs parallellklass. Har fortfarande lite dåligt samvete över att jag slarvade bort det och aldrig fick i väg något svar till honom.

Häromdagen åkte lilla Fleur och jag bil bakom en grymt snygg bil. Vi skojade lite om det och undrade om det var Herr Didriksson som satt där bakom de tonade rutorna 😊 Då säger min söta lilla Fleur att hon vet en kille som har en sån bil. Han!

Och sen fortsatte hon bubbla på om hur bra det hade varit om vi hade blivit ihop. Att då hade han och hans döttrar kunnat umgås tillsammans med oss och gjort roliga saker. Senare samma dag ringer hon och undrar om den här tjejen kan hänga med hem efter skolan.

Blev så full i skratt för det har aldrig förut hänt.

Hoppas nu bara att hon inte sa nåt om vårat samtal till sin kompis. Vill absolut inte att tjejerna börjar prata om detta och tror att det är en möjlighet.

Han är säkert en jättefin kille men jag har inte något intresse åt det hållet alls. Och med tanke på hur dumt jag hanterade honom så har han säkert inte det åt mitt heller.

Kram Fru Didriksson ♡

Transforming into Wonder Woman

naom_59ad190c57aeb

Bestämde efter att ha pratat med lilla Fleurs pappa igen att jag har ältat klart uppbrottet. Tar nya tag som både kommer lyfta och stärka mig!

”Min man” kallade mig för sin egen Wonder Woman och nu kommer jag bli henne på riktigt – ska ha en kick ass-höst och bara göra saker som gör mig laddad med energi.

Har börjat med att bjuda hem bästa väninnorna på tjejkväll om några veckor. Det är inte ofta vi får tillfälle att ses bara vi tre utan kidsen så jag hoppas på massa skvaller glada skratt i vanlig ordning ♡ Och att vi gör slut på de sista av sommarens bubblor som är på ständig kylning i kylskåpet. Om inte får jag ta med dem till en tjejkväll jag är bjuden på ett par veckor senare!

Ser också fram emot min och lilla Fleurs resa till Kanarieöarna på novemberlovet. Postade ett inlägg på instagram igår och det visade sig att en god vän (som jag för övrigt borde träffa oftare) ska till grannbyn. Vi bokade SJÄLVKLART direkt in att träffas ♡ Innan dess ska jag tjejmysa med lilla Fleurs kompisar och deras mamma!

Sen blir det också en massa träning för att komma tillbaka i min gamla vanliga form igen. Det har varit ett extremt orörligt år med för god mat och för många glas med goda viner. Det har tyvärr satt sina spår… Wonder Woman behöver träna!

Har därför teamat ihop mig med en kollega och vi har bokat in tre lunchträningar i veckan. De började häromdagen och det var så härligt att få svettas lite! Hon undrade dessutom om vi inte kunde åka på en spahelg i november när lilla Fleur och jag är hemma igen. ”Absolut” sa jag, ”boka in oss bara!”.

Sen har en annan väninna ordnat biljetter till Danny Saucedos krogshow i Göteborg i mars men innan dess bjuder hon i vanlig ordning hem alla oss tjejer på glöggträff i december!

Har plötsligt en massa ensamtid så jag har äntligen tagit mig i kragen och börjat min resa mot att bli certifierad inredningsarkitekt och homestylingkonsult. Pluggar på distans och är klar om ett år. Har drömt sååå länge om att ta min inredningsblogg ett steg längre ä. Tanken är att i framtiden kunna  erbjuda ”vanligt folk” mina stylingtjänster online.

Och, inte nog med det – har varit i kontakt med ett inredningsföretag de sista veckorna om att starta en webshop med deras fina inredningssortiment. Inget är bestämt än men det är helt klart en spännande möjlighet lite längre fram som kan ge lite extra klirr i kassan! Vem behöver inte det 🙂

Och så blir det nog nån målarkurs också nu i oktober om tillräckligt många kan på utsatt datum.

Kram Fru Didriksson ♡

Underbara du!

iStock_000026077743_Medium-574892823df78ccee1c0dd3b

Det finns en kvinna i mitt liv som jag tycker är helt grym och jag är så glad att jag får ha henne kvar där. Samtalet med min väninna ikväll var nyttigt och lärorikt.

Vi lärde känna varandra hösten 1998 när jag och lilla Fleurs pappa hälsade på hans barndomskompis i Stockholm. Han hade med sig sin nya tjej och vi fann varandra direkt. Nu, nästan tjugo år senare, när våra killar gått vidare i livet har vi fortfarande hållt fast vid varandra. Vi har semestrat med ungarna och kan prata i timmar om livet, våra nya kärlekar och om våra små gosiga ♡

I somras planerade vi en helg tillsammans med de nya männen i våra liv men den blev inte av och nu är vi båda nyblivna singlar visade det sig när vi pratades vid härom kvällen. I deras fall var det hon som varit tveksam om vad hon ville och hon valde därför att bryta upp efter nio månader tillsammans. Då hade hon länge känt att han ville så mycket mer än vad hon kunde ge just nu. Även om hon tyckte mycket om honom så räckte det bara inte längre än dit de kommit.

Det var lustigt, när hon berättade om deras relation så kände jag pyttelite igen mig i honom. Han blev snabbt vi, anpassade sitt liv med barnen efter hennes för att maximera deras tid tillsammans och gjorde upp jättemysiga planer för dem både med och utan barnen. Han blev ledsen när hon inte alltid gjorde det samma. Hon har ett rikt socialt liv och är en del barnens liv även när de är hos sin pappa. Och hon vill ha det så. Tyvärr ifrågasatte han henne lite för många gånger när hon ville göra saker på egenhand utan honom. Tillslut räckte hennes kärlek inte till längre och det som började fantastiskt dog ut.

Även om jag inte så öppet uttryckte allt på samma sätt till ”min man” som han gjorde till henne så kände jag nog samma känslor inombords många gånger. Anpassade mig efter hans önskemål om hur och när vi skulle träffas. Blev ledsen när han inte alltid tänkte på samma sätt som mig om oss. Inte för att jag ville vara tillsammans precis hela tiden. Har fortfarande behov av att få göra mitt och hade inget emot att han också hade det. Jag ville bara att han pratade med mig om sina planer när han exempelvis ville hänga med sina polare eller bara vara för sig själv. De få gånger det hände sa han inget om det förrän i sista sekund även om han vetat länge vilket störde mig. Själv berättade jag ju alltid för honom så att han kunde planera annat för sig om jag skulle iväg på nåt och inte kunde ses.

Hennes kille var väldigt snabb med att tagga henne i sociala media och bjuda in henne ihop med sina vänner, familj och sina barn. Lite för snabb för henne egentligen men hon var kär och drogs med. Och det är jag ändå glad att vi tyckte samma om. I alla fall i början men tillslut när jag var redo och även sa det till honom efter nästan ett år hände ju inte mycket på hans front vilket jag som sagt funderade över mycket för mig själv.

Hos min väninna gick allt för fort. Han blev för seriös för snabbt och hans prat om framtiden blev för krävande helt enkelt. Han pratade med henne om hur han kände om allt detta vilket hon sa blev lite för mycket drama omkring vilket också bidrog till hennes beslut till slut.

Jag pratade ju å andra sidan inte om hur jag kände när min man gjorde som han gjorde. Blev mest ledsen för mig själv … Men jag önskar nu att jag sagt hur jag kände det. Då hade vi kanske haft en annorlunda typ av relation? En inkluderande. Utan otrevliga överraskningar om plötsliga happenings eller barnveckor som bara byttes plötsligt en dag…

Allt som är outtalat bryter ju ner kärleken till slut vet jag ju av erfarenhet så varför hade jag så himla svårt att uttala det jag önskade och hade behov av? Även om vi hade det bra och mysigt varj, visste jag kanske redan i somras att det vi hade höll på att rinna ut i sanden? Ibland vill ju inte hjärtat höra det huvudet redan vet. Kanske ställde jag inte mina frågor för att jag var rädd för svaren?

Nu när jag fått dem ska jag låta dem bli kunskap för framtiden så att jag vet vad som är viktigt för mig när jag hittar min Herr Didriksson nästa gång.

Kram Fru Didriksson ♡

 

Veckans värsta dag

1200x630bb

Men bara när det är min tur att inte få ha min älskade lilla Fleur här hos mig.

Idag är det dags att packa ihop hennes saker och köra över till pappas. Då blir det tyst och väldigt tomt här hemma. Extra mycket känns det nu när jag inte har någon att se fram emot att träffa i veckan och i helgen. Blir ett härligt träningspass ikväll.

Tänker försöker fylla kvällarna med träning och förhoppningsvis upplyftande samtal med mina väninnor.

En av dem såg fram idag mot en dejt idag med en trevlig kille så det finns nog lite att prata om. Är lite sugen själv på att starta upp nåt datingkonto men mest för att se vilka som finns där… men nej, jag ska avvakta några veckor till i alla fall. Är inte ett dugg sugen på att börja om hela dejtingsvängen.

Innan lilla Fleur åkte idag hade vi blivit bjudna på middag hos mina föräldrar. Lilla Fleur har längtat så mycket efter dem när de varit i stugan så hon jublade högt och ville fira när jag berättade för henne igår.

Igår kväll såg vi förresten sista avsnittet i säsong 8 av Modern Familly som vi har tittat på tillsammans hela hösten. Vi är båda helt förälskade i seriens alla härliga karaktärer. Jag är lite småförtjust i Phil Dunphy. Tänk att ha en sån man i sitt liv, då hade varje dag varit en bra dag ♡

Phil är inte bara ögongodis. Han är också kärleksfull har ett superstort hjärta till sin fru Claire och sina kidz Hailey, Alex och Luke. Gillar hur han har barnasinnet kvar och vågar prova de mest knasiga saker. Ibland blir det knas på riktigt även om förutsättningarna var rätt men på något vis lyckas han ändå sno ihop det på slutet. Även om det inte blev precis som det var tänkt. Han är ungefär som jag… Positiv, lite charmigt klantig och himla lösningsorienterad!

Nåja, nu får vi vänta till nästa säsong innan vi får träffa våran tv-familj igen. Såg att den är under inspelning.

Men lilla Fleur kommer jag få mammamysa med igen redan nästa vecka. Längtar redan ♡

Fru Didriksson