Exit.

 

Skriver för min skull och ingen annans. Tänker att det mesta är under kontroll i mitt liv nu och jag drar mig tillbaka… Tack för den här tiden!

Är inte singel. Har träffat min Herr Didriksson och försöker att ta en dag i taget med honom. Vill att det ska funka. Mår så bra med honom ♡ Och jag mår bra med min älskling, Lilla Fleur! Ensamheten jag känt är min vän nu och jag vet var jag har mina vänner. Nära! Allt är bra. Så jag tänker jag tacka för mig nu här i bloggen och gå vidare.

För alltid?

Time will tell, som min väninna brukar säga! Kommer jag tillbaka så tar vi det då ♡

Nu ska jag fortsätta hålla tummarna för nytt jobb och så ska jag jobba med min inredningsblogg som jag drivit i sju år under mitt eget namn (!) på en annan plattform.

Kanske är det där vi möts ♡

Kram Fru Didriksson ♥

Ekonomisk lättnad!

Har städat och förberett lägenheten inför mammaveckan som börjar i morgon. Har också betalat räkningar och slutbetalat en del krediter jag tvingades ta till när ekonomin inte gick ihop i huset. En riktig lättnad!

Vill säga det direkt, jag är MYCKET nöjd med min ekonomi. Därför ville jag ge min Lilla Fleur lyxen att fortsätta bo i hus när jag gick isär från hennes pappa. Och det gick bra ganska länge ekonomiskt tycker jag men efter sommaren kände jag att det började gå över styr.

För mycket som hände samtidigt och för mycket som var tvunget att fixas ledde till mer nej än ja. Samtidigt drabbades jag också av en kortare sjukskrivning så ekonomin var minst sagt en tråkig historia under ett par månader.

Insåg ganska snabbt att jag inte vill leva med så små marginaler när jag faktiskt inte alls behöver och då föddes tankarna på att börja om på nytt med Lilla Fleur. Och här är jag/vi nu ♡

Har haft väldigt små krediter jämfört med de fall som tas upp i Lyxfällan men det var mer än jag tycker känns bra.

När vi gick isär köpte jag möbler på kredit för 20 000 och de ska ju betalas igen varje månad. Likaså bensinkortet ökade under hösten och var plötsligt på 15 000. Tillsammans med mina två nödkrediter på runt 30 000 blev månadsbetalningarna i runda slängar 4 000 kronor.

Dessa  gjorde jag mig helt av med igår!

Så med nästan halva boendekostnaden (+7 000) och krediterna (+4 000) kronor har jag minskat utgifterna med 11 000 kronor. Varje månad! Måste jag säga igen att jag är lättad?!

Hade ju så klart aldrig gått om jag bott kvar. Så nu har jag ”bara” 16 700 kronor i utgifter kvar varje månad inklusive hyra. Förut hade jag mao 27 700 i utgifter och det blev drygt 2 000 kvar till mig och dottern att leva för vilket är alldeles för lite egentligen men är man kreativ funkar det konstigt nog ändå. I alla fall ett litet tag…

Nu ser det ut så här istället:

8 000 hyra

1 200 kronor El, tv, bredband och mobil

5 000 Csn och privatlån

1 000 Fackavgifter och försäkringar

2 500 Bilen

Har satt igång mitt eget sparande också efter höstens pausande så nu sparar jag 2 000 kronor i månaden vilket ger mig 10 000 kronor kvar till mat och leverne för mig och Lilla Fleur vilket jag självfallet (!) inser är mer än tillräckligt för oss två just nu. Kanske ökar jag på sparandet längre fram men nu vill jag känna en liten stund att jag faktiskt har pengar och inte behöver leva på marginalerna.

Är verkligen så jäkla nöjd och stolt med beslutet att byta huset mot lägenheten ♡ Och vi trivs ju så bra dessutom!

Ångrar inte för en sekund att jag pratat så öppet med Lilla Fleur om orsakerna bakom flytten. Förhoppningsvis gör hon samma sak om hon råkar ut för liknande i framtiden.

Tror mycket på att vara öppen och transparant samt på att vara en bra förebild. Ibland blir det inte som man tänkt och då får man svälja stoltheten  helt enkelt och göra det som krävs för att hamna på fötterna igen ♡

Kram Fru Didriksson ♥

 

 

 

 

 

 

Nervös väntan…

Lärlel

Sitter här och är lite nervös… Referenserna rings idag gällande jobbet som jag sökt. Pirrar i magen och jag vågar inte ens tänka på vad de säger och hur det tas emot. Men bra hoppas jag ♡

Ute skiner solen och det är äntligen lite vårsol ute efter dagar av regn, snö och elände. Äntligen! Äntligen är det också dags att träffa min man ikväll. Har inte setts mer än i måndags kväll den här veckan. Han har varit överöst med arbete nämligen och jag har roat mig med annat medan han jobbat på borta hos sig! Så nu väntar jag i hans stad efter en föreläsning jag varit på att han ska plocka upp mig så vi kan åka till min. Blir nog en liten bit mat på stan och ett stort glas vin för att lugna nerverna.

Kram från Fru Didriksson, håll dina tummar för mig ♥

 

 

När det vänder ♡

Vänner

Om du minns så var jag ju lite orolig för att Lilla Fleur var så mycket ensam i höstas. Men tänk, det har faktiskt vänt nu ♡

Hon har ofta sällskap både före och efter skolan nu (och på helgerna!) sedan en tid tillbaka. Och det är kompisar från både i och utanför skolan som hon hänger med. Det gör verkligen mitt mammahjärta glatt att se henne så här nöjd och tillfreds som hon är nu ♡

På utvecklingssamtalet berättade fröken för oss om elevhälsans jobb med tjejerna i klassen. Det gör Lilla Fleur hemma också. Hon tycker det är så bra att alla tjejerna i klassen är med i tjejgruppen. De lär känna varandra på nytt där och så tvingas de tänka till ordentligt kring vänskap och lojaliteter.

Vi brukar ju prata om situationer man kan ställas inför och hur man kan tänka när man hamnar i dem. Brukar beskriva mina egna dilemman och hoppas att mina erfarenheter kan inspirera till att fatta bättre beslut än vad jag själv alltid gjorde.

I klassen en stark kärntrupp av tjejer. Där har nog Lilla Fleur egentligen alltid ingått men på grund av händelser två år tillbaka tiden drog hon sig undan från sina vänner. Hon vågade inte vara med sina vänner alls på rasterna om inte lärarna var med henne eller i närheten.

Vi vuxna som var runt omkring stöttade och gav tips och råd men  är man så rädd för någon som hon var för honom då ser man så klart till att skydda sig.

Strategin blev att göra sig osynlig och ha koll på varenda steg pojken tog vilket begränsade hennes rörelsefrihet på skolan. Och det gick ju så klart inte så bra. Till slut höll hon sig mer med de vuxna på skolan än med sina vänner. Och dessvärre påverkade det hennes liv utanför skolan…

Ett försök för att få tillbaka kontrollen och självförtroendet var att prova på en självförsvarskurs för tjejer när vi fick veta vad som pågick. Hon var supertuff och gav sig verkligen hän på träningarna. Bara efter ett par gånger blev hon faktiskt lite rakare i ryggen märktes det som.

Sen kom ett lägligt sommaruppehåll och sedan dess har vi faktiskt inte pratat så mycket mer om den här pojken. Men isoleringen har tyvärr tagit ända fram till nu att bryta helt. Så det var extra sköna känslor i kroppen när fröken också bekräftade att Lilla Fleur är med sina vänner ute på skolgården och är en i gänget igen ♡

Detta speglar ju så klart av sig även i livet utanför skolan! Det plingar och ringer så mycket mer i hennes lur nu den sista månaden än för bara ett, ett och ett halvt år sedan. Och det bästa av allt är att det strålar och glittrar om henne igen så som det alltid har gjort!

De sista helgerna när lilla Fleur har varit hos mig så har jag fått höra en massa tjejfniss igen från hennes rum och det är så härligt att höra det igen och att se att aktiviteten på alla sociala kanaler rullar på igen.

Livet har vänt för min älsklingstjej och som sagt – jag är så lycklig i mitt lilla mammahjärta ♡

Kram Fru Didriksson ♥

Tjoho!

Fotolia_90200292_Subscription_Monthly_M

För ett par veckor sedan sökte jag ett jobb som var som klippt och skuret för mig. Var på en första intervju förra veckan och idag fick jag veta att jag är deras huvudkandidat. Så nästa vecka är det dags för intervju nummer två ♡ Är så glad!

Håller tummarna hårt för att det går hela vägen den här gången. Har velat byta jobb så länge nu och det tar mycket energi att gå omkring och låtsats att det som hände i somras inte är viktigt för mig. För det är viktigt och påverkar mig varje dag på olika sätt oavsett om jag vill eller inte.

Tyckte direkt vi fann varandra, chefen, hans närnaste kollega och personalchefen där på intervjun. Och jag bara vet efter vårat möte att jag skulle trivas så bra med arbetsuppgifterna och i själva arbetsmiljön. Att de delar min syn och uppfattning kring den roll de rekryterar till är väldigt viktigt för mig. Här erbjuds jag dessutom ett ledarskap och möjlighet till utveckling både av mig själv och den nya rollens innehåll.

De nya kollegorna är det dags att träffa nästa vecka. Efter det får vi se hur det går. Men jag fick väldigt bra respons från det första gänget. Personalansvarig som kontaktade mig idag var tydlig med att jag var deras första val.

Känns härligt! Känns hoppfullt! Känns nervöst! Åh…  jag bara är så glad just nu ♡ Messade nyheten till min man och fick grattis i stora bokstäver i retur ihop med massa glada små gubbar!

Kram Fru Didriksson ♥

Kom igen, kämpa!

Fitness_Dumbbells_Human_482898

Så behöver jag ropa på mig själv just nu så att jag kommer iväg regelbundet på mina träningspass. Den här veckan är tre sessioner planerade och den första klarade jag av tidigare ikväll. Kändes som vanligt himla bra i kroppen och i huvudet ♡

Min kondition har försämrats jättemycket sedan min skada. Ändå går jag mellan 7000-10000 steg om dagen flera gånger i veckan. Dock har jag svårare att ta mig regelbundet till mitt gym. Kommer jag i gång bra nu igen är det ändå bara att inse att det kommer ta mycket möda och svett för mig att komma tillbaka i samma form som innan min skada. Men skam den som ger sig, eller hur ♡

Detta är mitt upplägg vad gäller rörelse framöver och förhoppningsvis är jag snart redo att få igång kroppen så att den orkar springa min vanliga 5 km-runda igen i sommar på straxt under 30 minuter!

Måndag: 30 min promenad till och från jobbet. 60 min promenad efter middagen. Mål: 10000 steg.

Tisdag: 30 min promenad (till och från jobbet) samt 45 min cirkelträning/cardio. {Check på den idag☆☆☆}

Onsdag: 30 min promenad till och från jobbet. 60 min promenad efter middagen. Mål 10000 steg.

Torsdag: 30 min promenad (till och från jobbet) samt 45 min cirkelträning/cardio.

Fredag: 30 min promenad till och från jobbet. Mål 6000 steg.

Lördag: 60 min promenad efter frukost. Mål 10000 steg.

Söndag: 45 min cirkelträning/cardio.

Känner mig taggad!

Kram fru Didriksson ♥

Påsken

 

Illuminated Parisian hotel sign taken at dusk

Efter några sköna dagar med min man tog jag med mig lilla Fleur och hennes pappa på en påskresa till kusin Bus, hans pappa och mamma (syster Didriksson) idag. Och så mamma och pappa såklart ♡ Det var ett kärt återseende för alla när vi kom fram!

Men innan vi åkte var jag som sagt hos min man ett par dagar och där fick jag en egen låda för mina saker. Och där blev jag även blev presenterad för ett par bekanta i området. Mesta tiden tillsammans åt vi god mat och bara njöt av varandras sällskap. De där pussarna han ger mig … de är så himla beroendeframkallande! Så tur för mig att jag får dem så ofta!

Vi käkade påskgodis till både bubblet och rödvinet. I fredags bestämde vi oss för en ny weekendresa. Vart vet vi inte men en storstad, sista långhelgen i maj har vi att se fram emot nu ♡

Att umgås med lilla Fleurs pappa ett par dagar funkar bra. Han dejtar på sitt håll, jag på mitt och vi är nöjda med det båda två. Lilla Fleur tyckte innan att vi kan flytta ihop igen. Även om om hon sa direkt att hon skojade så vet vi att det finns ett allvar bakom. Så vi sa ett vänligt och bestämt nej.

Att umgås så här efter skilsmässan är en otrolig lyx. Men att leva ihop efter allt som varit skulle inte bli bra för någon av oss. Familj är vi alltid ändå, sa henne pappa, och det kan ingen ändra på ♡ Han är en del av den här familjen och jag hoppas att det kan vara så även i framtiden. Vill ha det så. Punkt slut!

Om min man blir en permanent del av lilla Fleurs och mitt liv med sina barn och allt vad det kan innebära så måste han vara okej med det. Och det tror jag faktiskt redan att han är för vi har så klart pratat mycket om faktumet att vi har nära relationer med våra föredetta makor/makar.

Så, han protesterade inte när jag sa att min exmake följer med oss i helgen. Och jag har inte heller ifrågasatt honom om att han ska ha en hel veckas semester med sina barn och deras mamma i sommar. Tycker det känns helt okej.

Önskar att det kunde vara så här för fler frånskilda som har barn ihop. Men – det måste vara otvunget för att inte bli obekvämt för barnen. Och det måste vara tydligt med vad de kan förvänta sig av oss vuxna. Innerst inne vill de allra flesta barn säkert se sina föräldrar tillsammans igen, precis som lilla Fleur. Är därför väldigt noga med att hålla distansen och inte skicka ut signaler som kan misstolkas av vårat lilla hjärtegryn.

Kram från Fru Didriksson ♥