I nästan femton år älskade jag min man mest av allt i hela världen. Kunde inte sluta röra honom och det pirrade i magen varje gång han såg på mig. Hade någon sagt att vi skulle skilja oss hade jag skrattat högt. Vi är ett och vi hör ihop. Det finns ingenting som kan skilja oss åt. Ack vad fel jag hade!

Efter den ofrivilligt avslutade kärleken träffade jag efter ett par månader på en kille som fick mig att le igen. Han ville mycket. Jag ville inget. Först!

Kärlek ~ Längtar efter tvåsamhet…

Är inte desperat efter tvåsamhet men fy tusan vad jag saknar den ibland. Saknar närheten av en annan människa. Någon att krypa upp i soffan med nu på kvällen. Och få somna tillsammans med och vakna tillsammans med i morgon. Eller bara någon att dela tankar och funderingar med.

Bloggen bor hos WordPress.com.

Upp ↑