Livet ~ Bubbel & Fniss.

Det blev mycket bubbel och fniss när en väninna från förr och jag hade en kväll ihop nyligen. Det var fantastiskt roligt att se att hon, en av mina förebilder, fortfarande var så lik sig själv. Tio år äldre bara ♡

christian-buehner-amiteKZAV3U-unsplash

Vi lärde känna varandra på min första fasta arbetsplats (den där jag var i nästan nio år och där jag inte blev så bra behandlad). Hon var runt 40 då, frånskild med tre barn i tonåren. Tror att vi jobbade tillsammans i drygt två år. När hon gick vidare till nya utmaningar hade hon precis blivit farmor minns jag. I många år var vi goda vänner så barnbarnet är tonåring nu (!). Vi stöttade och hjälpte varandra både på och utanför jobbet. Minns henne som en klok kvinna och många av hennes livslärdomar har jag burit med mig genom livet.

När hon och hennes nya kille flyttade in i hus tvärsöver gatan fortsatte vi att umgås fast nu familjevis. Vi bjöd in dem till bröllop, födelsedagsfiranden och vanligt kompishäng hos oss. Vi bjöds in till dem vi också. Men inte till deras bröllop. Det sårade mig mycket då jag räknade mig till de närmsta av hennes vänner så som jag räknade henne till mina. Det var bara dem närmaste som bjöds in berättade hon glatt över en kopp kaffe på sin terrass när inbjudningarna skickats ut. Sa dock inte till henne hur det kändes då jag försökte tänka att de säkert hade sina skäl att begränsa gästerna. Var istället glad för deras skull och bestämde mig för att i vårt fall vara med på den viktigaste stunden, den i kyrkan. Vet att hon blev glad för det.

Nån månad senare var det dags för barndop (ville då gärna tro på det där med begränsningar) så jag bjöd både henne och hennes nya man. Och dom kom så klart och firade våran lilla baby Fleur.

Vi umgicks som vi gjort innan men, året därpå hände dock samma sak igen. Var med i hela tankeprocessen när hon skulle fira sin 50-årsdag men blev inte inbjuden till själva firandet.

Vi flyttade något år senare och jag tror att vi träffades en gång precis därefter men det kändes inte bra så då drog jag mig tyst och stilla tillbaka. Inget väsen. Inget drama. Men jag var ledsen och hade tusen frågor som jag med tiden suddade ut.

För en tid sen hamnade vi på samma plats och började prata. Det var som om ingen tid gått. Hon var fortfarande lika varm och fin mot mig som då när vi var vänner.

Någon ytterligare tid senare undrade hon om jag ville gå en promenad i skogen och det gjorde vi. Och nu har vi alltså haft en jättefin kväll fylld av fniss och prat.

Fascinerande att inse att vi fortfarande är så lika trots åren som gått. När jag berättade om mitt liv de senaste åren var det som att sluta cirkeln på nåt sätt för alla de samtal vi hade för över tio år sedan.

Allt som hände henne när hon skilde sig från sin första man har hänt mig, de jobbiga situationerna på jobbet som var då hade hon till viss del lärt mig att hantera så när det hände igen visste jag hur jag skulle göra. Och när det gäller vänskaper så har vi ungefär samma historia, vi ger mycket men får inte alltid tillbaka när vi behöver. Vi är nästan samma person fast med några års skillnad. Himla lustigt.

Eftersom jag var (är!) ganska mycket yngre när vi lärde känna varandra så lyssnade jag på allt hon sa. Och jag lärde mig som sagt en massa nyttiga saker från livet hon levt som jag har kunnat använda i mitt eget.

Tyckte hon var (är) en imponerande människa på alla sätt och vis. Det sa jag till henne och då sa hon samma om mig.

Blev så förvånad över hur hon hade imponerats av mig, min energi och framåtanda. Hur jag varit orädd, stått för det jag trodde på även om jag fick mina törnar och ändå bara fortsatte kämpade på. Det – förmåga till engagemang även i det omöjliga och att inte låta kämparglöden slockna när det är som allra värst – hade hon tagit med sig från mig i sitt liv. Och det som slog mig när hon sa det är att det är de saker som ju gjort att jag orkat ta mig igenom de sista åren hyfsat skadefri.

Ja på nåt konstigt sätt slöts cirkeln den kvällen. Kände mig så stark och energirik när vi sa hejdå. Även om jag inte vet om vi kommer att ses igen så är jag så nöjd med att jag sa ja för de här timmarna gav mig så mycket.

Återigen har det visat sig vara ett bra beslut som jag fattade när jag skulle stå på egna ben efter skilsmässan: Säg ja till allt som känns bra i magen och som du tror kommer ge dig bra energi ♡

Kram Fru Didriksson ♡

 

Kommentera

Logga in med någon av dessa metoder för att publicera din kommentar:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Bloggen bor hos WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: