Min väninna har ofta, när vi pratat om vårt sökande efter varsin ny relation efter våra skilsmässor, refererat till boken ”Hemligheten – från ögonkast till varaktig relation”. Nu har jag äntligen lyssnat mig igenom den och fått mig några goda insikter om både mig själv (och om dem jag mött!) efter min skilsmässa.
Boken handlar om hur olika vi människor är när vi närmar oss nya relationer och om hur våra anknytningsmönster och relationsmönster påverkar vårt beteende när vi ska upp för relationstrappan.
Längst ner, på steg ett står vi ensamma som singlar och längtar efter någon att dela livet med, vi swipar höger, får en match och går på dejt. En dejt blir till flera och då är vi på trappsteg två i relationstrappan. Där måste vi tillslut fatta ett beslut för om vi vill satsa på varandra och ta klivet upp till det tredje steget: en nära och varaktig kärleksrelation.
Hur snabbt det här går är olika för olika människor och har enligt boken att göra med våra relationsmönster. En del kommer snabbt till steg tre andra stannar länge i steg två och andra kommer inte ens upp till första.
Själv var jag länge på steg tre med fd herr D innan jag trillade ner från trappan och lite bucklig fått börja om på ny kula 🙂
I boken förklarar man: Om man har svårt att känna tillit till sin partners känslor för en och relationen tar upp mycket av ens tankekraft tillhör man troligtvis det otrygga ambivalenta anknytningsmönstret.
Om man är rädd för att komma för nära andra människor tillhör man det otrygga undvikande medan om man känner sig bekväm med närhet och har lätt att knyta an tillhör man det trygga.
Kände igen mig i det trygga.
Har alltid haft lätt att komma nära andra människor och jag tror att människor jag möter vill mig väl. Jag behandlar dem med respekt och omtanke och förväntar mig det omvända.
Även om jag både lämnat och lämnats så kommer jag ALLTID våga ta chansen till romans om den dyker upp. Och jag vill att den ska få växa sig till något starkt och hållbart. Jag vill vara på steg tre hyfsat snabbt har jag märkt. Inte ta snabbaste hissen dit men inte heller den långsamma.
Älskar tvåsamheten och kan inte tänka mig att den inte finns tillgänglig för mig. Jag vill leva i en relation med allt vad det innebär så jag provar och provar till jag hittar rätt tänker jag. Det klart det här ska gå bra! 😉
Har varit i olika steg i mina relationer med mina män efter skilsmässan. Tvärtom är det i relationen nu med Favvokillen ♡
Vill nästan säga att han valde mig och jag honom efter tredje, fjärde, dejten. Vi umgicks mycket och intensivt i början, pratade i telefon i stort sett varje dag hela sommaren när vi inte kunde ses och hade en hel semestervecka tillsammans innan det blev höst och vardag igen.
Nu har jag helgbott hos honom varannan vecka hela hösten och vi gillar att ha det så. Annars hörs vi dagligen på telefon, både en och två gånger ibland. Vi är definitivt förbi steg två och ska nu försöka hålla oss kvar på det tredje ♡
Tar absolut inte ut nåt i förskott även om det känns bättre än bäst. En relation måste ges näring och vårdas av båda parter för att kunna växa.
Vår stora utmaning tror jag är att vi inte är så flyttbara, vi vill bo där våra barn bor. Tur är att vi inte bor längre bort ändå än att man tar sig till varandra på runt en timme. 🙂
Fördelen för oss är att vi vet att vi är grymt bra på att leva i långa relationer (han 12 år, jag 17) och att vi tycker om det som koncept.
Även om vi nu startar om tillsammans så vet vi båda att vi vill detta, vi kan och vi vet vad som krävs. Bara de insikterna och allt härligt pirrimagen bådar gott tänker jag men det är också så långt jag vågar jag sträcka mig i tankar om framtiden ♡
Kram Fru Didriksson ♡
Looking for Mr Didriksson 
Lämna en kommentar