Kärlek ~ Favvokillens vecka ♡

Min sista semestervecka har jag varit med Favvokillen. Det har varit supermysigt på alla sätt och vis. Men visst, när man är nya tillsammans uppstår ögonblick man inte alltid kunnat förutspå men som efter lite eftertanke inte spelar så stor roll i relationen totalt sett ♡

När jag kom till honom i söndags var det lika mysigt som när han kom hit i fredags. Vi åt middag och gosade hela kvällen så humöret var på topp när vi sa god natt framåt småtimmarna ♡ På morgonen hoppade vi in i bilen och satte kurs mot Österlen. Vi pratade och skrattade i bilen hela förmiddagen.

Åt lunch på en trevlig restaurang och kom fram till världens härligaste lilla hotell på eftermiddagen. Lite mys på rummet och en kopp kaffe i den vackra hotellträdgården gav oss extra energi efter bilfärden att åka till en underbar vit sandstrand. Där ville jag ville gå barfota i vattnet och hålla handen. Men det ville inte han så efter en kort promenad i den vita sanden la vi ner våran filt och la oss för att jag – kika på havet och han – sluta ögonen en stund. Han höll sin arm om mig och pillade så där skönt i mitt hår som bara han kan ♡

När solen gått ner åkte vi tillbaka till vårat lilla hotell. Där gjorde vi oss redo för middagen på en närliggande restaurang med en ändlöst vacker utsikt. Vi förälskade oss i både maten, vinet och stället. Det var med andra ord en helt magisk kväll med lot’s of love in the air ♡

Morgonen därpå var vi båda sega av gårdagens vin (och av all kärlek får jag nog också erkänna!) men även om det var en tyst frukost var det ändå en god stämning mellan oss. Andra koppen kaffe tog vi med oss ut till trädgården och där under äppelträdet vaknade vi till liv och planerade dagen.

Efter varsinn dusch satte vi av mot allt vi (eller jag!) ville se: Kåseberga, Ale Stenar, Rörum strand, Kivik, Haväng, Sandhammaren, Knäbäckshusen och mer där till. Pratade på glatt om allt vi passerade på vägen och möttes av – Tystnad. Samma när vi klev ur bilen. Dessutom med honom långt framför mig. Har inte ont av tystnad eller lite avstånd oss emellan normalt sett men den här var faktiskt jättejobbig att utstå och det fick mig att tvivla på om han ville vara här eller hellre vara nån annanstans. Han brukar inte vara den som håller på med mobilen men nu var den framme ideligen vilken störde mig nåt grymt.

När vi kom tillbaka till hotellet på eftermiddagen hade jag tusen frågor i mitt lilla huvud som jag ville ställa till honom. Behövde helt enkelt få veta om allt var bra. Med honom. Med oss. Så under ”vårat” äppelträd ställde jag några av de viktigaste och blev efter lite eftertanke nöjd med svaren jag fick. När vi kommit igång med pratandet erkände han efter en stund att han har lite svårt att fokusera ibland. Som idag, då åkte vi ju runt en massa och han koncentrerade sig på bilkörningen på de smala vägarna men han hade ändå sett hur vackert det var överallt. Att han var flera steg före mig betydde inte alls att han var uttråkad utan det var ju för att jag helt enkelt gick så sakta och tittade så länge på allt. Det hade han inte samma behov av. Sa att det var ju för att jag ville se och ta in allt det vackra men det gjorde han ändå sa han 🙂

Middagen åt vi lite senare i hotellets underbara trädgård. Där var han faktiskt helt lyrisk över omgivningarna och kommenterade massa av det vi sett och poängterade flera gånger att han tyckte att vi hade jättebra dagar här. Tyckte jag valt ett prefekt ställe och hit vill han åka igen med mig i höst. Kvällen slutade precis som den förra med massa massa kärlek och goa samtal in på småtimmarna ♡ Hemresan var inte riktigt lika tyst men det var ingen pratkvarn som körde hem oss men nu visste jag i alla fall varför 🙂

När vi kom hem till honom igen lagade vi en sen middag och hade det trevligt en lång stund vid matbordet. Sen blev jag trött efter resan och han lämnade mig ensam i tv-soffan till sängdags nästan medan han fixade runt i hemmet. När han väl satte sig var han helt slut och sa inte många ord men det blev ändå precis som det brukar bli för oss vid sängdags ♡

När vi sa god natt för sista gången tackade jag för fina dagar och sa att jag tyckte jättemycket om honom. ”Tack, tack!” sa han då och tillade ”Jag är trött och orkar inte prata”. Då blev jag sur och la mig så långt borta från honom som jag bara kunde utan att ramla ut på golvet. 🙂  ”Vad gör du ända där borta?” sa han. Sa att jag ville vara lite gullig bara och att jag förväntat mig en annan typ av svar. Då bad han om ursäkt och sa nästan exakt det jag sagt innan och så kröp han upp bakom mig och viskade i mitt öra att han skulle köpa det där goda vinet från kvällen innan och laga samma goda mat åt mig nästa gång jag kom till honom. Log pyttelite inombords då och somnade gott i hans famn efter några minuter ♡

På minussidan med resan var att vi inte riktigt har samma sätt att uppleva saker. Jag vill stanna upp och se, känna, uppleva och insupa allt. Det vill inte han. Och det var lite obekvämt för mig emellanåt med tystnaden för jag ville ju att vi skulle dela upplevelsen och skapa gemensamma minnen…

På plussidan är att vi kom så mycket närmre varandra. Vi hade roliga resonemang om kvällarna i alla möjliga ämnen: skilsmässor, uppbrott, nya relationer, sex, politik, föräldraskap…

Och för en bekräftelsejunkie som jag har det varit skönt att han – helt självmant flera gånger (dvs utan ledande frågor från mig!) sagt att han ser fram emot att mysa med mig i höstmörkret. Helt självmant har han också sagt att han vill göra det hemma hos sig, hemma hos mig och kanske också borta så här nån gång då och då. Han gillar med andra ord att vara med mig ♡ Och jag med honom vilket jag ju inte direkt försökt dölja för honom de här månaderna! Så allt var ju egentligen bara toppen eller hur?

Ändå, när jag åkte hemåt i torsdags kände jag mig ändå väldigt osäker på våra olikheter som blottat sig de här dagarna och om dem påverkar en relation i längden? Pratade med min väninna och min mamma och båda tyckte det verkade som om jag behövde sortera mina tankar lite. Och det innebar att ta ett kliv tillbaka en stund och se med alla ögon, inte bara de som lätt går i mörkare färger. Och då kom faktiskt alla ljusa fram igen efter en stund 🙂

Igår pratade vi ett par gånger på dagen och sen hade vi fredagsmys på telefon halva kvällen. Det kändes grymt bra! Så nu är allt precis som vanligt igen – mina gråa moln är helt bortblåsta.

Summa summarum, den här veckan har utvecklat oss och fört oss närmare varandra på ett fint sätt. Vill nu bara att detta fina ska få rulla på och det verkar inte som om det finns några andra planer från Favvokillens sida ♡

Vi ses på söndag igen.

Kram Fru Didriksson ♡