Reflexioner & Tankar: Fem år senare & jag är precis där jag vill vara ♥

Om jag ska sätta ett ord på de fem senaste åren skulle det vara sökande. Sökande efter mig själv, i min roll som mamma, dotter, syster och vän. Men också i karriären, vem är jag där, vad vill jag och är jag där jag vill vara (egentligen)? Sökandet efter en livskamrat att bli gammal tillsammans med var också en av de första sakerna jag bestämde mig för efter skilsmässan gällande det nya livet ♥

Trots att det kan gå så här med kärlek man trodde skulle vara för evigt så vill jag fortsätta vara romantiker! Jag vill tro att jag kommer att få uppleva den livslånga kärleken. Men jag är inte naiv – kommer troligen få pussa på många grodor innan jag äntligen pussar på min prins.

Hur har det gått då? Det jag kan konstatera är att fem år faktiskt går väldigt fort. Mitt fokus de här åren har varit att skapa ett bra varannanveckaliv för Lilla Fleur och mig samt att upprätthålla en bra relation till hennes pappa. Det har inte alltid varit enkelt men det har faktiskt blivit väldigt bra vilket jag är otroligt nöjd och stolt över. Har en trygg och fin tonårstjej hemma som känner sig lika hemma i båda hemmen och som värdesätter sin tid med både sin pappa och mamma.

När det kommer till mig själv har jag fokuserat mycket tankar om vem jag är och vem jag vill vara. Ganska exakt sjutton år tillsammans med en person som i grunden är ganska olik mig själv satte sina spår. Vi tvingades hitta en gemensam röd tråd för att kunna vara tillsammans i mer än det som var passionen i alla dessa år. Lågan vi hade brann intensivt i femton år men de sista två åren gick det inte längre blunda för att vi var olika gällande precis allt. Speciellt gällande vårt sätt att se på livet. Vi skapade två karaktärer som utåt sett passade för varandra men som var så långt ifrån oss själva att ingen mådde riktigt bra. När krisen kom fanns inget äkta kvar som var värt att hålla fast vid.

Lärde mig den tråkiga vägen att man kan lätt kan kompromissa bort sig själv i den typen av relation som jag levde i med stora skillnader i personlighet. Det var inte bra. Och inte dåligt men det var inte heller mitt rätta jag alltid som sa och gjorde saker. Och inte viceversa heller så vi är två som mår bättre nu på egen hand.

Tur i oturen blev han kär i en annan som, kan man väl ändå säga, själv tog bladet ur munnen och berättade det för mig. Inte snyggt och verkligen inte smidigt. Men, det fick avsedd effekt och äktenskapet avslutades. Önskar jag kunde säga att det var med buller och brak men det var det inte. Vi gled ur det hela hyfsat smidigt men jag drog ett tungt lass ett par år för att få oss dit vi är idag.

När det stormade som allra värst var det inte självklart att vi skulle hamna här. Det fanns krafter som motarbetade oss och som verkade göra allt för att sätta käppar i hjulet för hur vi ville att skilsmässan skulle gå till Men även för den relation som vi ville ha efteråt. Var nära att släppa allt men jag hade sett hur otroligt illa det kan gå om man gör så och därför kämpade jag på. Flexibel som ett gummiband. Ibland arg som ett bi. Ibland lugn som en filbunke. Men alltid med siktet ställt på framtiden.

Efteråt kändes det faktiskt mest bara känts skönt att skiljas. Började tänka mycket på vem jag var före jag blev Fru Didriksson och vem jag blivit under tiden. För jag blev inte bara mamma till världens finaste och vackraste lilla människa, jag blev också en annan. Därför var det viktigt för mig att sätta upp mål och ambitioner för mitt liv och att ta mig tillbaka till mig själv. Så här skrev jag i bloggen för fyra år sedan:

Först och främst måste jag säga att jag inte är ute på någon desperat jakt efter nya Herr Didriksson. Efter skilsmässan har jag inte varit helt singel speciellt länge. Under den tiden har jag lärt mig att jag är en tjej som behöver ha tid för mig själv och det som är viktigt för mig. Jag tappade bort mitt eget jag en gång, nu när jag har hittat mig vill jag inte tappa bort mig igen. När jag träffade fd Herr Didriksson var jag en äventyrlig och spontan tjej. Har alltid varit kreativ och problemlösningsfokuserad. Får jag en idé som jag tror på vill jag gärna genomföra den. För mig har allt varit möjligt och jag ser väldigt lite begränsningar för att få livet som man vill ha det. Oavsett om det gäller mig själv, min partner och livet tillsammans eller mina vänner. Visst kan vägen vara krokig många gånger men om jag bestämt mig för något så har jag bestämt mig och jag kan vara väldigt envis och uthållig för att ta mig dit jag vill. Nästa Herr Didriksson kommer garanterat få möta och vara med 100 % Fru Didriksson. Det har jag lovat mig själv och det tänker jag inte ändra på!

Många omkring mig skulle nog definiera mig som en mycket självständig kvinna som verkligen kan ta hand om mig själv. Även om det är så var jag faktiskt rädd att stå på egna ben i början. Mest för att vara ensam och det gjorde fysiskt ont att bara tänka tanken på att skiljas från min dotter halva tiden. I flera år grät jag om kvällarna när hon var borta och hjärtat kändes halvt.

Men nu är det som sagt fredag och det känns i magen och hjärtat av ensamheten, tystnaden och tomheten här hemma så fort jag kliver in genom dörren. Saknar dig, min lilla Fleur, så enormt mycket. Önskar så att det inte hade behövt vara så här. Det gör ont i mammahjärtat och jag kan inte tro att jag någonsin kommer vänja mig…

Men så plötsligt för fyra år sedan fick jag möjlighet att ha mitt hjärta hos mig varje morgon före skola och jobb. Det räddade mitt mammahjärta från fullständig kollaps. Jag vet att det låter så banalt men jag tycker att tiden har läkt det som gör ont. Nä, det blir inte ett dugg bättre av sig själv livet, du behöver själv medverka i det för att läka. Det jag lärde mig var att jag måste stryka ett streck över det som varit, lära mig det jag behöver lära mig och gå vidare. Jag satte nya mål för mig själv och steg för steg har jag själv förflyttat mig framåt genom att vara öppen för allt som är nytt och ta en aktiv roll i ditt liv. Först då har jag kunnat må bra på riktigt.

Har man gått igenom svåra saker är det ju lättare sagt än gjort men det är viktigt för mig att inte gräva ner mig i negativa saker. Yoga är ett sätt att få landa i sina tankar och i sitt liv. Måla är ett annat. Eller att vara ute i naturen.

Här är min enkla livsfilosofi!

• Vara närvarande.
• Njuta av allt positivt som finns omkring mig.
• Uppskatta det som är här och nu
• Våga anta utmaningar utan att själv begränsa mig.
• Ha ett öppet sinne för det som sker.
• Umgås med människor som ger mig positiv energi.
• Fokusera på fler saker som gör mig glad än tvärtom.

Lyckas inte alltid men försöker så gott jag kan att vara här och nu!

För mig har det inneburit att aktivt säga mer ja än nej till saker som kan ge mig energi. Måla, gå på yoga, sjunga i kör, träna, springa milen, umgås mer med vänner, för att nämna några exempel. Har också inrett mitt hem precis så som jag alltid önskat mig men som aldrig gick då vi hade två helt olika ögon för vad som är fint och inte. Att få en tid nu, mitt i livet, nu att bestämma själv över hur saker och ting ska vara är verkligen uppskattat och efterlängtat för mig. Att leva här och nu känns så viktigt för mig – vi har ju bara en chans!

Direkt efter skilsmässan bestämde jag mig för att jag inte skulle sluta tro på att det skulle finnas en man för mig där ute som skulle vilja dela sitt liv med mig. Nu har jag lyckan att göra det med en man som är mycket mer lik mig själv vilket är en stor bonus. Så här skrev jag om vad jag önskade mig i en ny relation här i bloggen när jag startade den för fyra år sedan:

Jag vill inte ha för mycket vardagsliv i en ny relation för tidigt. Jag vill egentligen kunna träffa Herr Didriksson ganska länge innan vi börjar dela våra vardagar med varandra. Det låter kanske konstigt men jag tror att båda parter i en ny relation, speciellt där man har levt ett ”normalt” familjeliv, har behov också av att leva sitt eget liv. Och är man rätt för varandra måste man inte ses hela tiden utan det är okej att ge varandra lite utrymme att andas själva också.

När Favvokillen kom kraschandes in i mig där på caféet hade jag ingen aning om allt det jag vet nu hände sen. Allt jag såg då var en man med världens vackraste blå ögon och som fått mitt hjärta att hoppa och mina knän att darra ända sedan dess. Tackar min lyckliga stjärna för att vi möttes där och då, redo att ta emot varandras kärlek. I två år snart har han varit min och som det känns precis just nu kommer han att vara det för evigt. Är så innerligt glad att jag vågade mig ut i dejtingvärlden snabbt efter skilsmässan ♥♥♥

Visst, jag fick som sagt pussa på ett par grodor innan min prins dök upp men, när han väl gjorde det så är han allt som vi önskade oss, Lilla Fleur och jag, Fru Didriksson.

Håll tummarna för oss.

Kram Fru Didriksson ♥