Kärlek ~ Vänligt & Bestämt

Precis som alla andra par pratar vi. Vi berättar om saker vi sett, saker vi hört, saker som berättats för oss, vi skvallrar och ibland pratar vi om våra egna erfarenheter. So far, so good. Ibland hamnar vi i det Not so good också dessvärre. 

Erfarenheter vi samlar på oss i livet behöver självklart få ventileras. Men när ventilerandet och refererandet från ett håll (inte mitt!) mer eller mindre alltid inkluderar negativa saker som upplevts i tidigare relationer övergår det min förmåga till acceptans.

Det som har varit har varit och ordagranna monologer vill jag gärna slippa i alla slags sammanhang. I det här fallet suger det bara energi så jag ser verkligen inte poängen i att dra upp gamla saker. Om det är saker som händer i nutid med barnens mamma eller förra livskamraten så lyssnar jag självfallet gärna och ger mitt stöd och mitt perspektiv. Men detta är så himla mycket mer än så och jag tycker det börjar fresta på min del av relationen.

Det han säger om det förfluta tillför ju inte vår relation något. Och jag blir så klart ledsen för hans skull att han haft det så himla jobbigt periodvis. Men – kalla mig hemsk om du vill – att prata om dem var och varannan vecka tycker jag faktiskt inte är vare sig intressant eller relevant ur vårt perspektiv då inga av frågorna har någon direkt bäring för vår relation. Om jag finge önska vill jag fokusera vår tid och energi där vi är idag.

Som jag sagt tidigare, jag går snabbt vidare från gamla saker. De händer, jag blir ledsen, analyserar, lär mig och sen parkerar jag dem för gott. Visst, jag kan referera till dem ibland också men inte så ofta och bara vid behov. Har ett mycket större fokus på det som är nu och av det jag vill ha mer av. Tvärtom känns med andra ord konstigt för mig. Rent av, det gör mig illa till mods och faktiskt lite ledsen.

När jag rådfrågade min väninna om vad jag ska göra för att få stopp på detta som jag på sikt upplever är destruktivt för vår relation sa hon att han kanske behöver träffa en terapeut. Kanske har han inte lagt vare sig skilsmässan eller separationen helt bakom sig. Kanske sörjer han det som inte blev. Vem vet? Oavsett känns det inte sunt att prata så mycket om detta som han gör.

Vad jag alltid försöker få in i samtalen är fler perspektiv och nyanser. Ja, det är tråkigt med skilsmässor men det blir inte dåligt för alla efteråt. I nästan alla fall jag känner till så mår både vuxna och barn bra efter ett tag. Så klart, det finns alltid en sorg över att saker man trodde på inte blev som man såg framför sig men det behöver inte betyda att resten av livet blir dåligt.

Det finns jättemånga exempel runt omkring mig på fungerande relationer mellan människor som har barn tillsammans, de kan vara livet ut. Det finns också många exempel på fungerande relationer mellan människor som har barn tillsammans och som inte lever tillsammans efter skilsmässa eller separation. Det finns många som lämnar en i grunden fin och bra relation för att man har olika sätt att se på saker eller olika önskemål om nästa steg.

En del män och kvinnor tror (faktiskt!) fortfarande på kärleken efter att ha gått igenom en skilsmässa eller en separation. Att vilja ha ett barn tillsammans för att hylla sin kärlek och knyta varandra närmare sig är fullt normalt. Precis som när vi skaffade barn med våra respektive på den tiden så tror dem ju att den relationen de är i kommer att hålla livet ut ♥♥♥

Och vill man som man eller kvinna inte ha fler barn får man agera ansvarsfullt och släppa sin partner vidare i livet. Själv får man hitta en partner som vill leva livet på samma sätt som en själv. Vill man inte det, ja då får man väl ändra sin ståndpunkt helt enkelt och tro på att det kommer funka och ta eventuella smällar då de kommer. OM de kommer, tänk om allt bara blir helt underbart och perfekt? För mig är detta superenkelt.

När jag frågar om hans liv är dåligt nu efter den senaste separationen så är det ju såklart inte det! Han är jättelycklig över att ha mig i sitt liv, det finns inga tankar om något annat. När han säger så ber jag honom att då skifta sitt fokus bort från den gråa bilden av livet han tenderar att måla upp när han kommer igång och se det som det är alldeles precis just nu.

Livet är ju så himla bra nu så låt oss bara få det ännu bättre genom att vara där vi är och göra det som vi tycker om och som gör att vi har det bra. Vi behöver bara lära oss av det som varit, vi behöver inte återuppleva det som varit jobbigt.

Ungefär så där säger jag och bryter av. Han ber om ursäkt och efter en stund pratar vi om sådant som vi vill ska hända och som faktiskt går att påverka. När han för en sekund är på väg tillbaka lägger jag mitt pekfinger lätt över hans läppar och tänk, det ger resultat och han tystnar. Vi pratar om helgen i stället och är vi där vi ska vara. Tillsammans. I nuet ♥♥♥

Kram Fru Didriksson ♥