Livet ~ Efter storm kommer sol.

Förra helgen stormade det  ordentligt på västkusten. Och samtidigt var det en orkan i mitt arbetsliv som nu har bedarrat. Hela veckan sen har varit solig och fin, tack å lov för det!

Så mycket har snurrat runt omkring mig efter semestern. Söka om mitt jobb (ska strax på intervju!). Förbereda viktiga möten (avklarat!). Ryggskott (på övergående!). Pappa (uppföljning, håll tummarna). Favvokillen (sonen).

Till slut så tog allt andan helt ur mig. Var så trött, så sliten och ja, faktiskt lite ledsen, när jag kom till Favvokillen förra fredagen. Vet han kände sig som mig men han lät mig ändå krypa in i sin varma famn. Lämnade den först i måndags morse. (Eller inte riktigt… jag lämnade den en kort stund i söndags för att se stormen på nära håll. Vågplasket från det stormande havet öste energi över mig så jag kom hem helt plaskblöt!)

Hemma hos oss hördes stormen mullra utanför och det riktigt tjöt i fönstren. Men vi hade det tyst, skönt och mysigt med varandra bland mängder av tända ljus. Blev så fint omhändertagen. Allt min Favvokille ville ha av mig i retur var min närhet. Och den är lätt att ge ♡

I veckan som gått har jag fått vara med Lilla Fleur igen. Så mysigt ♡ Vill aldrig lämna tillbaka henne när hon ska till sin pappa men, hon är väldigt rak och tydlig med att det är halva tiden var som gäller nu när det är som det är. Det är ju bra att hon känner så, motsatsen hade faktiskt varit jobbig…

Hur som helst, vi har myst i överflöd och kramats mycket. Mår verkligen så bra de här mamma- och barnveckorna. Med tanke på hur det bubblar om min dotter när vi ses så bara vet jag att hon verkligen älskar att vara här. Det känns bra i mammahjärtat ♡♡♡

Planerade att vara själva i helgen, bara vi tjejer, när Favvokillen inte kunde komma hit. Lilla Fleur fick önska mat i lördags och precis när vi handlat allt det goda ringde han för att kolla om vi ändå ville ses lite spontant med honom och sonen. ”Så klart!” sa jag och bjöd dem till oss.

Såg direkt hur det darrade till i läppen på min fina lilla tjej … sen föll stora tårar från hennes ögon. Då kändes det allt annat än bra i mammahjärtat och det var bara för mig att ringa tillbaka till Favvokillen och ställa in… Som tur är har jag en förstående man. Han tog det hela med ro och önskade oss en fin kväll. Om mindre än 24 timmar ses vi  hur som helst, det är bestämt sen länge ♡

Pratade med Lilla Fleur sen så att hon fick berätta vad som hände. Och det var inte så dramatiskt (som tur var!). Hon träffar gärna killarna men just då hade hon sett fram emot en kväll med bara mamma. Tårarna de bara kom, hon blev så besviken… Lilla hjärtat ♡♡♡

Ska försöka inte bestämma saker ”över huvudet” på henne (vilket iofs inte händer så ofta) lovade jag. I retur lovade hon mig att hon tycker om Favvokillen och att han (och sonen) är välkommen hit när som helst.

Som sagt mycket har snurrat men det mesta är under kontroll. Men, håll gärna tummarna för pappsen och mig, vi behöver bra besked båda två inom kort. Först då är andas jag ut helt. Först då är stormen helt över…

Kram Fru Didriksson ♡