Lilla Fleur ~ När jag blev sjuk.

Vi checkade in på förlossningen en tisdag morgon och ut på en söndag kväll. Var så trött och hade ont i hela kroppen efter krampen jag fick direkt efter kejsarsnittet. Kände mig också ledsen över att jag missat de första timmarna med dig. Varje gång jag kikade upp ur min dvala låg du som ett litet frimärke på din pappas bröst. Ibland la han dig hos mig så jag fick känna din närhet och värme. Ditt vackra lilla babyansikte nära mitt, dina små fingrar runt mina och dina små ögon som kikade upp på mig ♡

Både du och jag sov mesta delen av tiden där i sjukhussalen. Din pappa låg på en tältsäng på ena sidan om mig och du i en genomskinlig liten BB-vagn på den andra. Minns inte så mycket detaljer från de första tre dagarna mer än att någonstans mitt i dem var jag ändå så pass närvarande att jag kunde ha dig liggande på min mage i korta små stunder. Vilken speciell känsla det var. Kärlek med bara stora bokstäver ♡♡♡

Visste inte så mycket om vad som hänt mig efter kejsarsnittet mer än det din pappa hade berättat om. Att jag fick en kramp på operationsbordet och att han själv fick ta dig i sin famn och ta sig upp till rummet. De första dagarna fick jag inte gå upp ur sängen och var rekommenderad att vila så mycket jag bara kunde för att återfå mina krafter så jag var så glad ändå att jag kunde hålla dig.

På efterkontrollen några veckor senare fick jag berättat för mig att jag hade drabbades av något som heter eklampsi. Första symtomen på havandeskapsförgiftning, pre-eklampsi, är äggvita i urinen och höjt blodtryck. Det var det min barnmorska hade upptäckt och det var därför hon hållt sådan noggrann koll på mig i slutet av graviditeten.

Fick veta att jag fått en graviditetskramp minuterna efter kejsarsnittet, sk eklampsi. Eklampsi är en epilepsiliknande kramp som faktiskt kan leda till att mamman och/eller fostret dör. Men det är ovanligt och i mitt fall fick jag ju hjälp direkt. Dessutom, krampen kom när du var förlöst så det var aldrig någon egentlig fara för någon av oss sa vår doktor. Men det var hursomhelst en otrevlig komplikation på en annars väldigt mysig och fin graviditet.

Det tog ganska lång tid för mig att återhämta mig efter kejsarsnittet. Krampen hade ju fått varje muskel i min kropp att dra ihop sig och jag hade en träningsvärksliknande känsla precis överallt i kroppen som höll i sig i veckor. Jag var sjukskriven som mamma och din pappa var hemma hela sommaren för att ta hand om oss.

Första sommaren med dig var vi i en babybubbla och det var så fint att få lära känna dig båda två tillsammans. Din pappa var fantastisk på att ta hand om dig, han matade dig, badade dig, nattade dig och såg till att du hade det bra när jag inte kunde. Mormor och morfar hjälpte oss också innan jag mådde bra igen och kunde bli mamma på riktigt.

Medicinerade för det höga blodtrycket ett par månader och det gav med sig. Efter en havandeskapsförgiftning är det vanligt att få högt blodtryck, troligtvis beror det på att blodkärlen är lite skadade efter detta har jag läst i efterhand, men det var inte något jag tänkte så mycket på då.

Sex år senare gick jag på en rutinkontroll när jag började på en ny arbetsplats. Mitt blodtryck då var farligt högt och jag blev nästan inlagd då läkaren var rädd att jag skulle få en stroke.

Med tanke på blodtrycket är jag en högriskpatient om jag skulle bli gravid igen. Men det är bara en liten del i varför det aldrig blivit några syskon till dig.

Sedan du föddes var både din pappa och jag så tacksamma för att ha fått en frisk liten baby att vara föräldrar åt. Att gå igenom det vi gjorde både innan du kom till oss och efter kändes aldrig lockande. Vi bestämde snabbt oss för att vara nöjda med vår fina lilla flicka och det har jag aldrig ångrat.

Det enda jag önskar är att jag inte hade fått uppleva den där krampen. Missade chansen att få känna dig hud mot hud på mitt bröst när du var precis nyfödd. Att få se dina ögon kika på mig första för gången var fantastiskt och jag önskar bara att sekunderna varat längre.

Har alltid känt att vi hör tillsammans du och jag. Ibland brukar jag skoja med dig om att du nog helst av allt skulle vilja krypa in i mig igen för så nära som du varit mig sedan du slog rot i min kropp har ingen annan någonsin varit.

Det finns ett citat som jag tycker om som handlar om en mammas kärlek till sitt barn:

Och, tänk, det är så och det är därför tror jag att bandet mellan oss är så starkt.

Det riktigt vibrerar i min mage då du kryper upp jämte mig. Älskar den känslan av samhörighet. Och dig min fina dotter, jag älskar dig som du vet vid det här laget mer än mest mest mest ♡♡♡

Mamma ♡