En av de 100 frågorna Lilla Fleurs blogglista förra veckan var ”Vill du gifta dig?”. Fick fundera lite på svaret men faktum är att ja, det vill jag faktiskt. Inte så att jag tänker på det varje dag precis men ibland saknar jag att dela vardagen på riktigt med en man. Och jag saknar att få vara Fru Didriksson!
När jag gifte mig med Lilla Fleurs pappa gjorde vi det för att vi ville visa hela världen att vi hade valt varandra och att det var VI nu för resten av livet.
Att få säga ”Ja” framför släkt och vänner var ett av de finaste ögonblicken i vår kärlekshistoria tycker jag.
När vi stod framför vår vigselförrättare såg vi varandra i ögonen och lovade göra allt för att finnas där för varandra genom livets upp och nedgångar.
Nu blev det inte så men jag vill fortfarande tro att jag kommer ha en Herr Didriksson i mitt liv att bli gammal tillsammans med.
När jag funderar på det här nu ikväll undrar jag om det blir så? Kommer jag finna min Herr Didriksson? Har jag redan gjort det? (Tänk om det är Favvokillen!)
Önskar jag säkert visste svaret men jag tror att jag överlåter åt stjärnorna att återkomma till mig med svar om det lite längre fram ♡♡♡
Vi har bara känt varandra en liten smula av livet känns det som och med våra olika erfarenheter av livet så är det väldigt mycket för tidigt att ens börja spekulera i något så stort som äktenskap. Det enda som jag vet om Favvokillen och mig är att vår relation går stadigt framåt. Det är allt jag behöver veta.
Det betyder inte att jag inte satsar allt jag kan för att relationen ska hålla för det gör jag verkligen. Och han också som det känns.
Att vara Favvokillens Favvotjej är underbart och det gör mig lycklig att vi kan ha det så bra som vi har det och att vi kan få ihop att ses så mycket som vi gör trots allt.
I den nykära fasen har vi gjort som det flesta andra och stängt in oss i vår egna lilla värld och verkligen lärt känna varandra på riktigt. Allt eftersom vi har gjort det har vi även släppt in våra barn. Lilla Fleur tycker om när han är med, han tycker om att vara med oss och jag tycker om att vara med dem ♡
Favvokillen har träffat mina närmaste väninnor och deras familjer. Häromdagen presenterade han sig för mina föräldrar när vi sprang på dem på stan. De tyckte han var väldigt stilig och mycket trevlig! (Så klart!)
Själv har jag inte träffat någon på hans sida men han döljer inte att han är med mig och det känns bra att veta att han inte smyger för sin familj och sina vänner. Det gjorde mitt förra sällskap och det sårade mig djupt när jag förstod det efter nästan ett år in i relationen.
Kan jag se Favvokillen som Herr Didriksson? Jadå, det kan jag absolut göra ♡ Han är det ju redan på sätt och vis! I mitt hjärta finns det ingen annan och när jag läser på hur jag först beskrev hur jag önskade att mannen i mitt liv ska vara så uppfyller han den där beskrivningen med råge. På pappret är han rätt. I hjärtat känns han också rätt. Vart det tar oss? Vem vet ♡ ♡ ♡
Vi funkar bra tillsammans men det är allt för tidigt att tänka så mycket mer om ett helt liv tillsammans. Båda vill (och behöver!) vara där våra barn är i några år till. Sen vet ingen vad livet har att erbjuda när barnen är stora och skolan är över, säger Favvokillen när vi pratar om hur vi ser på framtiden.
Att bo hos varandra på helgerna är perfekt och så länge vi tycker om att vara tillsammans och orkar ha livet på två håll så här så tror jag att det kommer det funka mellan oss länge till. Huvudsaken är precis som i en relation där man lever ihop att ge varandra det som behövs för att det ska vara bra: samhörigheten, tryggheten, de fina stunderna, omtanken, kärleken & en massa härliga fjärilar i magen ♡♡♡
Kram Fru Didriksson ♡
Looking for Mr Didriksson 
Lämna en kommentar