Kärlek ~ Stopp.

När kompisarna dejtar har Favvokillen fått roll som rådgivare. Spännande tycker han. Och visst är det kul för mig att lyssna på alla förvecklingar second hand, men det kan bli för mycket. Som häromkvällen, då sa jag ”STOPP”.

Samma frågor snurrar runt sedan en tid tillbaka. Det handlar om nyseparerade killar, mitt uppe i småbarnsåren, som letar efter kärlek. Det skickas bilder och  chattkonversationer.

Frågor haglar: Vem ska de träffa? Träffa igen? Börja dejta? Hur då? Är det viktigt med fler barn? Om hon inga har men vill ha, hur tusan gör man då om man inte själv vill men hjärtat ändå slår hårt? Ska man ändra sig? Eller säga nej och gå vidare?

Vännerna bollar friskt och Favvokillen är himla bra att bolla med så de gör de alldeles rätt i. Men, sen bollar han med mig … Den senaste månaden eller så har blivit en neverending story i våra samtal om barn och familjebildning. Inte om oss själva, men om andra.

Tycker det är tröttsamt så ”Sluta prata!” ville jag ropa härom kvällen. Men det klart jag inte gjorde. Avbröt och bad bara om att få prata om något annat. Något som rörde oss som är nöjda och glada, de andra har vi pratat så mycket om ju. Han höll med så nu har vi bytt spår. Känns bra.

Tycker självfallet att det är bra att hans vänner vill prata om det jobbiga med att börja om på ny kula. Och han har själv varit i precis de här frågeställningarna. I en längre relation dessutom. Det var tufft för både henne och honom.

Tidigt i vår relation berättade han för mig:

”När det kom till kritan kunde jag inte ta ifrån henne att få ett eget barn. Hon längtade men jag ville verkligen inte.  Lämnade relationen för att hon skulle få möjlighet att uppnå sin dröm. Det var det jobbigaste jag gjort men det var till hundra procent helt rätt beslut. Hon är mamma nu till en fin liten bebis nu.”

Och han är här.

Kram Fru Didriksson ♡